Så jag har hamnat i något träsk. Ett träsk där jag trampar längre och längre ner och inser att jag inte kommer kunna ta mig upp. Fast det här träsket är ett fint träsk. Ungefär så känns det för mig om att jag har hittat till konsten att skriva. Jag har skolarbete som hänger över mig som ett grått moln som kissar regn på mig konstant. Mitt humör är nere på botten på grund av det här och uppgiften jag just nu behöver göra är så fruktansvärt tråkig att jag slog handen i bordet av ren frustration. Är så skoltrött - redan. Det har ju bara gått en riktig skoldag, hur ska resten av terminen gå? Det enda jag har på mitt huvud är min novell, önskar nästan att jag var en av dem som skulle stå på ett flak i sommar och skrika "fy fan vad vi är bra" för då hade jag kunnat satsa på det här med att skriva. På riktigt. För nu vet jag att det är det jag vill göra. Och visst, jag har och kommer få höra att jag "är ju bara sjutton, snart arton år gammal." Om jag ska satsa på det här att bli författare?
Det är väl självklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar