Lycka!

Satt med datorn i knät och fick en tanke som slog mig sådär plötsligt att jag var tvungen att spricka upp i ett leende och känna mig så där oehört nöjd. Jag älskar att gå i skolan, visst, vi har så sjukligt mycket att plugga och jag kommer hem klockan fem varje dag men det gör mig ingenting. Jag vet att jag har min fina familj, mina fina vänner som alltid finns för mig och det gör det värt att inte träffa många av dem i veckorna men att jag kan träffa dem på helgerna.

Jag är inblandad i idrottskommitén på skolan, har två uppsatser som ska vara inne på fredag, en stor uppgift plus att plugga till ett prov. Mitt nyårslöfte löd att jag inte skulle skjuta upp allt till det sista och det har jag faktiskt lyckats med trots att skolan bara varat i ca. en vecka. Kanske därför jag inte känner mig så stressad trots att läxorna ligger på hög?