Det har tagit mig en ganska så lång tid för att komma fram till att jag ska publicera det här inlägget. Men här har ni!
Fina kläder, allting sitter perfekt och jag känner mig snygg. När jag kliver upp på morgonen brukar jag känna mig inspirerad till att klä på mig och jag öppnar dörren lyckligt in till min garderob. Mina händer flyger över kläderna som hänger prydligt på sin plats och de andra plaggen som ligger i sin röriga låda. Jag klär på mig och känner att jag verkligen har hittat rätt i klädvalet jag gjort. Tills jag kommer in i badrummets skarpa ljus som faller ner på mitt ansikte och visar allt. På mina kinder är där fullt med prickar som får mig att känna mig äcklig och ofräsh. De gör ont och vissa pulserar med blodets takt i mig. Jag får inte klämma dem för då kan jag få ett ärr. Ett ärr till min samling som jag mer än gärna hade sluppit. Det finns så många tillfällen där jag har gråtit över de här röda prickarna som går under namnet finnar. Det hade varit mycket lättare om det bara funnits en sorts finnar, de som kommer från Finland. För dem gillar jag ju. Jag försöker att undvika prata med folk så att de ser mig i profil för då kan de ju se mina kinder som är allt annat än släta och fina.
Medicinen jag tar håller det i schack och jag vet inte hur det hade varit utan den. Kanske hade jag haft så stora som jag hade innan. Men det kan kvitta för de här gör minst lika ont. Jag vill inte visa mina ärr när jag träffar nya människor för jag är rädd att de kommer döma mig utifrån dem. Tro att det är något annat och inte helt vanliga ärr som de är. Jag är 1 på 1000 som får de här ärrbildningarna. Fan ta dem 999 som slipper ha såna här ärr. Ni vet inte vad ni slipper. Jag kan inte ha tröjor med sömmar som ligger mot för då kliar det hela tiden. Kommer något till och river gör det så ont att jag vet inte var jag ska bli av och ibland så kliar de helt utan anledning.
Ni vet inte vad ni slipper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar