feeling low

Trodde aldrig att något som inte ens existerade kunde såra mig såhär mycket. Det är värk i magen, nervösa tankar och ett deppigt humör.

symmetri

Hur töntigt är det att vilja ha ett symmetriskt ansikte? Jag har ett öga som är smalare än det andra, precis där ögonlocket sveper över ögat. Jag vill ha ett symmetriskt ansikte. Jag vill absolut inte ha hängröv och jag vill inte ha den stora näsa jag har. Jag känner mig klumpig, obekväm och gillar för den största delen av tiden att hålla mig ifrån situationer där jag visas i profil för människor. Undrar om de tycker min näsa är stor. Jag vill inte ha breda axlar. Kommer ihåg i ett "vänner" avsnitt där de skämtar om en tjej Ross dejtar - kallar henne för broadback. Gör folk det om mig? Jag vill vara petite i kroppen, inte känna mig manhaftig i de flesta situationer. Jag känner mig aldrig sexig, får konstant höra hur söt jag är, men aldrig snygg. Det kommer aldrig på tals.

En arton åring behöver få den uppmärksamheten ibland.

.

Jag är trött på att vara medelmåttig & jag är trött på att inte vara nöjd med mig själv. Människor runt omkring mig som kan få mig att känna mig som världens säck av potatis. Trots att jag känt att när jag gått hemifrån, att det var en bra dag. Utseendemässigt. Men yta är inte allt. Nej, eller hur. Hur blir någon intresserad av en från första början när man träffas? 95% av gångerna är väl för att man känner sig attraherad till någon. Eller? Jag vet inte. Jag är ju bara en artonåring som inte vet någonting om sig själv eller livet.

Det är en så läskig fråga. Vad meningen med livet är? Det är egentligen ett alldeles för stort ämne för att jag ska kunna greppa det men ändå är det den frågan som sveper förbi bakom mitt pannben när jag får en stund för mig själv. Är det meningen att jag ska växa upp och inte veta vad jag vill tills det en dag kommer till mig i ett klick. Så vill jag inte ha det! Kan jag inte få klara vägar när det gäller åtminstone utbildning?

Min absolut största rädsla:

Förlora någon jag älskar. Det är så nära för mig att göra det nu, igen, jag ser henne tyna bort och jag står bredvid och jag kan inget göra. Jag känner mig hjälplös, uppriven och förbannad. Ingen ska behöva avsluta sitt liv på detta grymma sätt. Ingen. Jag orkar inte prata om det, jag orkar inte gråta om det, jag vill nästan bara ignorera det.

leave me alone

It's nice for once to just take a deep breath and let go of everything. To not do anything for the day and not feeling bad about it. Even though it's beautiful weather outside.

Jag vill.

Jag vill gå ner i vikt. Jag vill bli av med mina ärr. Jag vill veta vad jag ska göra i framtiden. Jag vill inte jobba i sommar. Jag vill till England. Jag vill att allting ska bli okej.

Sammanfattar väl mitt liv ganska bra just nu.

koncentrationsförmåga = noll

Jag kan inte koncentrera mig. Varken på skolarbete eller något annat för den delen. För då tänker jag på skolarbetet. (varning för fula ord) Jag är så jävla fucking trött på skolan. Och jag är inte den personen som blir skoltrött, trust me. Jag hatar att jag behöver gå upp klockan sex på morgonen för att gå till ett ställe där jag sitter inomhus hela dagarna och matas med information som jag inte ens kommer ihåg. Det är 28°C utanför mitt fönster just nu. I skuggan. Och jag sitter inne och pluggar denna skituppgiften jag ska ha inne tills på fredag. Jag har ingen energi till att plugga något mer. Kan jag inte bara få sommarlov någon gång? Jag orkar inte hålla inne mer gråt men jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag vill bara vara ledsen och vara hemma. Så låt mig vara det, åh nej just det. Jag måste ju gå till skolan.